Så här har många av mina dagar sett ut i höst. Just nu sitter jag hemma i mina nya mjukisbyxor och min stora kopp fylld med gott och värmande te. Jag har nämligen blivit sjukskriven pga stress, ångest och depression.

 

 

Det här har pågått väldigt länge. Jag har så länge jag kan minnas haft dåligt självförtroende och haft lite ångest över saker. Det började dock verkligen att komma fram när jag började jobba på det jobbet som jag är på idag. Min far sa till mig att det är jobbigt att börja på ett nytt jobb och att det kommer att vara väldigt jobbigt det första halvåret. Jo visst det var väldigt jobbigt även efter 1 år så kändes det fortfarande lika jobbigt. Efter min semester i somras så började symptomen dock på allvar. Jag var ständigt trött och grät väldigt mycket. Hade väldigt stor ångest över att gå till jobbet och det gick så långt att det började påverka mitt privatliv.

 

I slutet av augusti så kontaktade jag vårdcentralen efter ett sammanbrott på jobbet. Jag fick träffa en läkare som skrev ut ångestdämpande medicin och rekommenderar mig att söka en KBT-terapeut. Sagt och gjort, jag hämtade ut min medicin och tog kontakt med några terapeuter och fick till slut en tid i mitten av oktober. Hon sa samma sak som i stort sett alla andra har sagt, sök nytt jobb. Det kändes dock inte så lätt när man hade känslan av att känna sig värdelös. Hon försökte även att ge mig lite verktyg för att ändå kunna vara kvar på jobbet. 

 

Vändpunkten kom dock i förra veckan när det verkligen brast för mig på jobbet. Sprang ut till toaletten två gånger för att tårarna sprutade och de ville inte sluta rinna. En kollega som är som en storasyster till mig tog mig åt sidan och sa att nu ringer du vårdcentralen och ber din läkare att bli sjukskriven för det här är inte hållbart längre. Jag lyckades få tag på en sjuksköterska som fixade in en tid hos min läkare och sa att mig att gå hem. 

 

Så nu är jag sjukskriven fram till den 13 december och så får vi se vad som händer sen. Nu finns tiden att återhämta sig och få tillbaka min energi. Vi får tid till att ta tag i lägenheten, vi ska ut och ta promenader, simma och åka skridskor för att hålla igång. Ska även försöka blogga lite mer nu när jag har mer tid. 

 

Björn har inte haft det lätt under den här tiden. Så jag är så himla tacksam att jag har honom och för allt stöd han har gett mig. Vet inte vad jag skulle gjort utan honom och därför ger jag honom en liten shoutout i detta inlägget. Tack min fina Björn! <3