buon compleanno my hero.
Hallo!
De flesta av oss har någon eller några som de ser upp till. Idoler och förebilder. Vissa har vardagshjältar medan andra tror på det mer "overkliga" som superhjältar. Även fast det inte finns på riktigt så känns det som att de är där och stöttar än om man nu så är ett Marvel-fan med Spinder-Man, The Hulk och Iron Man eller om man är mer att av DC-fan med Batman, Superman och Flash. När jag tänker på ordet superhjälte så är det de tecknade/animerade hjältar så som de jag just nämnde.
Jag har köpt tre filmer om MotoGP; 'Faster', 'Fastest' och 'Hitting the Apex' (den förstnämnda väntar jag fortfarande på). Förra helgen så såg jag 'Fastest' med min far. Det är Ewan McGregor som är så kallad berättare i filmen. Han beskriver en gång att racerförarna i MotoGP ser ut som superhjältar i sina dräkter och med sina snabba motorcyklar. Men att de egentligen bara är människor på starka maskiner. För mig så är de ändå superhjältar, speciellt en. En av världensbästa motorcykelförare, Valentino Rossi.
Har läst ut Rossis autobiografi för andra gången nu. Han säger precis i slutet av boken att han vill ses som en människa och inte som en ikon. För mig är han min superhjälte, idol och ikon. Men samtidigt så vet jag också om att han är människa och det är mänskligt att göra misstag. Jag vet också om att han inte är odödlig och att det han gör är farligt. Ewan nämner också i filmen att under i stort sett hela MotoGPs historia så har ingen av mästarna dött, just för att de är mästare och de vet vad de gör och hur de kan pressa cykeln. Olyckor händer ibland och nästan varje gång (nu för tiden) så kan föraren resa sig upp och gå därifrån. De senaste dödsfallen är Dajiro Kato 2003 och Marco Simoncelli 2011. Superhjältar utför hjältedåd och inte ens de är odödliga.
Men idag är det ingen vanlig dag för idag så fyller min superhjälte år. Han blir 37 år, vilket anses vara gammalt inom racingvärlden. Jag hoppas att han kommer att race, så länge han bara kan, men åtminstone i två år till efter denna säsongen men vi får se hur denna säsongen börjar.
Dagen till ära:
Bild från min Instagram
Buon compleanno Valentino!
Min egen bild tagen i Valencia
what can I say.
Hallo!
Det gick ju sådär att hålla bloggen uppdaterad under julledigheterna. Men det var så skönt att inte göra något, att inte ha några måsten och så vidare. Satte inte alarm på morgnarna, tillät mig själv att vakna av mig själv vilket jag inte har gjort på flera månader. Det kändes att kroppen var mer i fas.
Som med all ledighet så går tiden alltid för fort och innan man visste ordet av det så satt man på jobbet idag. Dock så började jag med en lugn två-dagars vecka. Sen tre dagar ledigt och nu tittar en 4-dagarsvecka framför mig.
Jag har inte bara latat mig dock. Vi firade jul i stugan och där blev det mycket chillande. Vi var ute och gick, spelade spel, åt gott och satt och läste framför den öppna brasan. Mellandagarna var ganska lugna, jag var hemma i min lägenhet och tittade ganska mycket på film och serier. Min far och jag har en tradition i mellandagarna; en dag så går vi ut på stan med uppdrag att hitta födelsedagspresent till min mor (hon fyller år den 1 januari). Det blev en tur på Triangeln i Malmö detta året och vi avslutade med varsin kaffe på Espresso House där vi satt och pratade motorcyklar och MC-kort.
Nyår firades hemma hos mina föräldrar denna gången. Syrran och hennes sambo var där också. Min nyårsdejt fick bli hunden. Dock sprang han och gömde sig i syrrans resväska på tolvslaget även fast han inte är rädd för raketerna. Dagen efter var, som sagt, min mors födelsedag. Det blev ett lugnt firande med mycket film och som alla andra så blev det pizza till kvällsmat. Det tog tid men gott var det. Min mor hade läst i tidningen att nyårsdagen är den dagen på året som det säljs mest pizza och sa på skämt att vi kanske borde hoppa på det och ha en bakisdag. Eftersom festligheterna ändå ställdes, pga av andra omständigheter, så fick hon en sån dag i alla fall.
Syrran och jag hann och få in lite skridskoåkning i Lund också. Det var riktigt kul för det var verkligen länge sen jag stod på skridskor senast. På rostiga och en aningen för små (för min del) skridskor så tog vi oss runt hockeyrinken och sicksackade mellan alla andra barn och vuxna med olika kunskapsnivåer. Det hade dock varit bättre om det inte var så mycket folk, då hade man kunnat utnyttja mer av rinken och få ta ut skären lite mer utan att vara rädd för att åka in i någon.
Just det, sen har ju jag fyllt år också. När jag var tonåring så såg jag på folk som var 26 som vuxna som hade bra jobb. sällskap, bostad och gick på middagar hemma hos vänner. Så är det inte alls. Jag har en och en halv sak av det i alla fall. En egen lägenhet har och jag har halvt ett jobb. Halvtid är tyvärr inget man klarar sig på i längden. Men nu sitter jag här 26 år gammal men jag ska inte deppa för det!
Bästa födelsedagspresenten då jag har velat ha och önskat mig denna länge! Jag fick även smink från Inglot av syrran som ska bli superspännande att testa, eltandborste (behövdes!), en fin ljusstake och pengar.
Men nu är det nytt år och det är dags att ta nya tag med livet. Jag känner för att göra förändringar. Vi får se vad det kommer att bli men jag känner att vissa saker
