Skoldagen var jobbig och tråkig.
Det enda roliga som hände var innan dansen. Therése och jag går ner i trappan och helt plötsligt så stannar hon, hon har ser Caroline och Åsa. Jag tar halvt tag i hennes hand och drar henne ner för trappan. När vi började närma oss bordet där de satt så stannade vi och satte oss vid ett annat bord. Caroline fick syn på oss och frågade om vi inte ville komma och hämta dem. Känslorna svämmade över och nästan alla började gråta.
Tänk att ett hopknycklat papper kan betyda så mycket!!
De fick muffins som vi hade gjort. Vi fick se filmen som Caroline filmat (även fast jag inte såg så mycket). De berätta om vad som hänt m.m
Sen började dansen. 

 Så fort jag ser den så knyter det sig i magen, det är både positivt och negativt.

Okej, detta blir ett kort inlägg men who cares !?

Love to all