Jag är en tjej som gillar rutiner och har svårt för förändringar. Inte alla förändringar men jag tycker inte om när mina rutiner förstörs. Varje morgon ser i stort sett likadan ut; går upp och in i badrummet, tillbaka till sovrummet för att klä på mig och sminka mig, lägger mig i sängen och kramar killen i ca 15 min innan jag går upp, tittar på nyheterna innan jag packar ihop det sista och sätter mig på cykeln för att cykla till jobbet. 

 

Idag var en sån dag när rutinerna stördes. Jag har vetat om sedan juni att jag ska till tandläkaren men hade lite förträngt det. Är alltid nervös och stressad när jag ska till tandläkaren dessutom. Det blir inte bättre av att jag måste sätta mig på en buss ut till Bjärred heller (ska byta till en foltandvård i Malmö istället). Så först var det stadsbuss in till Värnhem kl 7 och sen byte till regionsbuss. Var en halvtimme tidig till tandläkaren då ingen buss passade bättre. Sitter i väntrummet och försöker koncentrera mig på min bok som jag tagit med mig. Har tittat ut två bussar som jag kan ta tillbaka och tar helst den tidigare för då förlorar jag minst tid på jobbet. Sitter stressad i tandläkarstolen för jag vill att det ska vara över medan jag lyssnar på när tandläkaren säger att jag borstar slarvigt, hur viktigt det är med munhygien och att jag måste gå till tandläkaren var tredje eller femte månad till vi fått bukt med de värsta problemen (som förmodligen orsakades av stressen och ångesten på mitt gamla jobb). Dock så går det fortare än vad jag trott så har 10 minuters marginal till den första bussen och åker tillbaka till Värnhem. Där ska jag byta till en annan buss och sen mötte sambon upp mig med min cykel och lunch så jag kunde cykla till jobbet. 

 

Det som stressade mest var att jag vill hinna med den tidiga bussen och sen hade jag inte så mycket tid mellan alla byten. Men som tur var så flöt allt på idag. Då börjar man ju undra varför man stressar från första början.? Jag måste lära mig att inte stressa upp mig för mycket över saker. Min far har försökt att lära mig att tänka 'Vad är det värsta som kan hända?' i såna här situationer. Det värsta hade kanske varit att jag blivit sen till tandläkaren eller sen till jobbet så jag fick jobba in ytterligare tid. Världen går ju inte under för det liksom. 

 

Nu är dock det över och jag kan fokusera på att jobba, tänka framåt och varva ner.

 

Måste ju faktiskt säga att jag har världens bästa sambo som är så snäll att han möter upp mig på busshållsplatsen med min cykel, lunch och havredryck. Är så tacksam!